Karin Chaikiat Sjödin
Yoga World
Livet

Imårrn är en annan dag…men **** i det.

En middag på tu man hand med Brené Brown. Lite pasta med sparris, räkor, persilja och ohemula mängder parmesan och rostade solroskärnor. Som solvarm honung för ett pms:igt inre som drar iväg tankelaviner kring: allt jag nånsin misslyckats med och allt jag nånsin skulle kunna misslyckas med. Allt jag nånsin inte orkat med. Alla mil jag inte sprungit. Alla halvdana löften om att skapa en ny vana. Alla ideér som inte blivit verkliga för att jag inte orkat driva dem vidare. Alla grönsaker barnen inte äter. Alla gånger jag tagit bilen istället för att gå. Alla gånger jag blivit sårad. Alla gånger jag sårat. Varför måste jag alltid…? Kan jag aldrig bara…? Hur kommer det sig att jag sätter mig i situationer som… Ni fattar. Den självspäkande listan kan göras hur lång som helst vissa dagar. Som idag.

Och så tittar Brené mig rätt in i ögonen (Nej, det gör hon inte. Hon tittar in i kameran, men skit i det) och tryckvågstydlighet säger hon till mig (Nej, inte bara till mig, men skit i det): “Vulnerability is hard. Its scary and it feels dangerous. But it s not as hard, scary and dangerous as getting to the end of our lives and having to ask ourselves: What if I had shown up? What if I would have said “I love you”?. What if I had come of the blocks? Show up. Be seen. Answer the call of the courage and come of the blocks. Because you are worth it. You are worth being brave.” Netflix “Brené Brown, The call of the courage”

Så, fellow tvivlare, non self believers och självspäkare. När du ändå är igång i huvudet. Varför inte fundera på detta istället?

  1. Om du inte skulle vara rädd att misslyckas, att blotta dig eller dömd (av andra eller dig själv). Vad skulle du göra då?
  2. Om du skulle göra nåt bara för att det utmanar dig och är roligt. Vad skulle du göra då?

Jag vet. Just idag blir mina svar så här:

  1. Jag ska mejla det där mejlet som känns lite läskigt. Ringa det där samtalet som jag känner i magen kan leda till nåt spännande. Och, jag ska skriva det där föredraget som ligger och väntar utifrån att jag vill förmedla nåt jag tror på och älskar. Skamlöst och modigt. Jajamän.
  2. Imårrn ska jag bada. Kanske till och med hoppa från bryggan, ångra mig i luften och sen uppslukas av gravitationens obeveklighet och bryta den 10-gradiga vattenytan med ett vrål. (Imårrn är en annan dag. Men skit i det. Nu känner jag mig djärv igen!)

Peace out,

Karin

1 kommentar

Lämna ett svar till Inger Avbryt svar

Hantering av personuppgifter

Denna sida använder information som kan kopplas till dig som besökare, för att förbättra och anpassa upplevelsen. Mer information finns i våra användarvilkor. Läs igenom informationen och klicka nedan om du samtycker.